I ambitionens tecken.

Skitbubbletown. Skitspel. Helt värdelöst.

Hej, hej.

Försökte mig på att blogga på ett nytt ställe. Skrev hisnande ett (1!) inlägg, innehållandes lika hisnande en (1!) mening. Nah. Funkade ju sådär.
Det var visst här jag ville vara. På min alldeles egna, gamla blogg. Och efter lite suddande och putsande så tänker jag mig faktiskt prova på ett ambitiöst försök till att faktiskt skriva här. Regelbundet. Jag tänkte inte bara tänka att jag ska skriva - en taktik som faktiskt inte fungerar om man nu vill skriva - utan jag tänkte att jag skulle. Just.

Efter att ha slitit mig fördärvad i blåtrasans värld hela en dag denna vecka, så är jag ledig resterande sex dagar. Kan ju inte direkt påstå att jag arbetar ihjäl mig, nej. Och nog skulle jag vilja påstå att jag istället för att arbeta är en exemplarisk hemmafru istället. Diskar, städar och ruskar mattor. Fållar upp byxor och lappar sprungitförforthålibyxanhål och stoppar strumpor. Kokar potatis och plockar dill i landet och enbart går ut på vilda webben för att se om recept.nu har uppdaterats sen sist. Det vill säga sedan imorse, klockan 7.30, när jag ätit frukost med familjen och vinkat adjö med lilla näsduken inför skol- och arbetsdax.

Skulle vilja påstå.

I sanningens namn så har jag sovit tills kl 10 idag. Igen. Lyssnat på skratt från nedervåningen, där C och E spelat groda. Vaknat, druckit kaffe. Kikat bloggar. Spelat värdelöst BubbleTown. Rökt. Spelat lite mer värdelöst BubbleTown. Funderat på vad vi ska hitta på idag. Frågat C vad han vill göra idag. "Vara hemma! Vara ledig!".

Mjaha.

Vara ledig. Vara hemma. Spela värdelösa spel. Dricka kaffe. Skratta.

Jag kan tänka mig värre saker. Faktiskt.





Olsbo. Olsbo som i hemma.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0